2007-06-09: Race-rapport!   Årets 24-timmars på Nürburgring Nordschleife var verkligen spektakulärt och vi öppnade otroligt starkt och låg i topp tio långt före midnatt. Tyvärr varade inte lyckan då motorn gav upp efter ca 8 timmars. Precis efter gridshowen, som vanligt helt fullpackad, hordes åskväder en bit bort och det dröjde inte många minuter innan regent ÖSTE ner. Starten blev fördröjt en smula då det inte var säkert för arrangören att släppa iväg fältet utan att alla hade regndäck. Vi var väl förberedda däremot och tog det med ro. När racet väl började så satte rallykungen Martin iväg I regnet och plockade stadigt placeringar från 18 startruta. När han kom in var det torrt nog för slicks och jag kunde hålla ett riktigt högt tempo utan att särskild ansträngning. Jag kände mig otroligt väl förberedd, fysiskt, mentalt och jag hade pluggat in banan extremt noggrant, 996 GT3 RS är dessutom en bil jag trivs otroligt bra i – den är inte som någonting annat att köra, den har ett sätt att bli som en förlängning av ryggmärgen när jag kör den. Som ni förstår så har jag aldrig haft det så bra i en racebil någon gång (utom möjligtvis under kvalet). Jag satte mycket snabba tider och kunde fortfarande spara en smula på motorn, växellådan, bromsarna och däcken – vi hade som strategi att ta oss igenom natten och vara lite rädda om bilen och på först på söndagmorgonen skulle vi ladda på allt vad det gick. Jag verkligen längtade till dess, bilen ruvade på en massa uppdämd kraft, som ett smygande rovdjur i väntan på attack, den kändes fortfarande lekfull och full av respons. Om jag pushade litegrann kändes det som att flyga fram (vilken man gjorde över vissa krön). Efter 110 minuter var det tyvärr dags att lämna över till Peter som fortsatte att samla varv åt oss. Hans tidigare (väldigt) hänsynsfulla attityd på banan var som bortblåst och han körde mycket snabbare än innan, vi hade kvällen innan tittat på filmer från ombordkamera från fredagsträningen och sett att han körde ”klubbträff”-stuk vid omkörningar av bilar som var avsevärt långsammare, så hela teamet hade hjälpts åt att berätta skillnaden mellan racing och att ”sitta och vinka med Porsche-handskarna på” (citat från icke namngiven team-medlem). Peter lyssnade villigt och kom in med ett STORT leende efter sitt racepass. Ulf som också är en stong Porsche-förare och säker vid regn och mörker, hade inte samma flyt; han kom några varv innan han fick undvika två bilar som kraschat och gick då själv i räcket borta vid Adenau. Teamet var snabbt ute och hämtade hem bilen, bytte en kylare och Martin åkte ut igen. Tyvärr tog det därefter bara 4-5 varv innan motorn blev tröttt och kraftlös. Martin rullade nedför Adenau-backarna, parkerade, tog av sig hjälmen, meddelade teamet att motorn var slut och gick och satte sig på en bar med en öl i väntan på upphämtning. En enorm besvikelse för hela teamet, men det är ju så i racing ibland… Vi hade koll på all data vid varje depåstopp, det fanns inga spår av problem, inga övervarningar, inga plötsliga temperaturförändringar, motorn bara skar. I efterhand fann teamet att smörjningen slutat fungera, någonting med pumpen som gett upp.  Veckorna som följde var väldigt positiva för mig personligen, trots att vi inte fick en målgång denna gång. Nyheterna om setup-arbetet och min kvalinsats hade nått Sverige innan jag själv och det ringde om köruppdrag nya racingerbjudanden. Först och främst så är det hela teamets insats som ligger till grund för vår fina insats, sponsorerna som stöttar och duktiga förarkollegor. Vi hade ett otroligt bra race på gång och så länge det varade, var det det bästa race jag någonsin haft. Nu är det bara att bygga vidare på detta och göra det ännu bättre för kommande race. /Carl Champion  Bildelsspecialisten  Kemostål Process Techn. CARAN  Mech-Sure Sweden AB  Ackert Reklamaktiebolag Porsche Center Göteborg  Billes Tryckeri Bellman & Symfon AB