Längd: 2530
m
Bredd: 10-15 m
Banrekord: 1.04.7
(Jimmy Bohlin, F3)
Förarkommentar av mig själv, ett varv med racepreparerad Porsche 911 RS (3,8 sugmotor) på slicks:
Gelleråsen är en mycket trevlig bana att köra. Den har både snabba svepare och snäva hårnålar man bara kan vänta ut. Banan är ganska bra att köra om på, exempel på bra ställen är in i Trösen, ut ur trösen på väg in i S-kurvorna, Ejes kurva, depåhårnålen och vid korta rakan före sveparen som leder ut på start-/målrakan. Givetvis beror det på hastighetsförhållandet på det olika partierna mellan din egen bil och konkurrentens.
(För att undvika missförstånd vill jag poängtera att jag ingalunda anser mig vara någon stjärna. Detta är bara det sätt som jag med min begränsade erfarenhet kör banan med en viss bilindivid. Därtill förbehåller jag mig rätten att ändra mig så fort jag upptäcker något nytt; på egen hand eller genom att studera förare som kör fortare!)
Trösen:
Från start och målrakan
närmar man sig Trösen på fyran (eller femman när man
i Endurance-tävlingar vårdar motorn). Det går att bromsa
långt senare än man först tror eftersom man kan ha en ganska
hög ingångsgastighet i Trösen. 130 meter är ett bra
riktvärde att utgå ifrån. Ute till vänster på
banan i inbromsningen är det ordentligt hoppigt och spårigt,
därför bör man placera bilen ungefär en bilbredd in
i banan från vänsterkanten. Detta gäller särskilt
då det är blött på banan. Inbromsningen i Trösen
är ett ställe där man skall vara samlad och inte försöka
sig på några Kamikaze-manövers. Asfalten är ordentligt
guppig och bromsar du för sent och hårt och låser upp
hjulen så är risken stor att du inte hinner få fäste
igen, pga ojämnheten, och sen åker du rally i sandfållan
istället eller så prickar du någon i sidan. Ingången
till Trösen går på på tvåansväxel. Det
är bra bankat och bilen sitter bra i marken om du tar dig ner till
kerbsen på insidan, så man kan ha ganska hög ingångsfart
(syns särskilt om man står vid räcket vid start och mål
och ser hur bilarna snabbt försvinner in bakom dungen). Se bara till
att rikta blicken uppåt och framåt så att du inte missar
utgången. Ligger du och jagar någon så skall du lämna
en liten lucka i ingången, ta ett sent apex och sedan "slunga" dig
upp på insidan om konkurrenten innan S-kurvorna. Här får
man en känsla av rödljus-racing faktiskt.
Essen:
Bästa stora riktmärket
att bromsa efter är skarven i asfalten. Det är lätt att
bli lurad att bromsa för tidigt och återigen gäller det
att blicken är långt framme. Här sneddar man först
en aning mot innerkanten på banan för att sedan göra en
diagonal inbromsning ungefär halvvägs ut i banan igen. Sedan
gör man en manöver som kan tyckas strida mot skolboken. En hård
och relativ snäv ingång på trean och sedan diagonalt över
banan in i vänstern. Här vill man gärna ändra ingången
i första högern, ta ett senare apex och därmed få
en flackare ingång i vänster med möjlighet för ett
sent apex. Detta är ingen idé eftersom vänstern är
såpass lång. Mittemellan högern och vänstern finns
en asfaltskarv som ger ett hopp. Se till att ha ordning på balansen
och vart du är på väg när du drar över den. Håll
sedan intill kurbsen och släpp ut bilen lite mindre än max, strax
efter kurvan tar slut kommer nämligen en ny asfaltskarv som gör
att bilen gör en liten sidoförflyttning. Efter essen följer
en raka där man hinner få upp en del fart. Rakan leder in till...
Högfartshögern
Högfartshögern är
en knick som kan vara trickig i blött underlag, men när det är
torrt är det fullt som gäller. Här kan man välja att
växla till fyran när man vill, tom mitt i kurvan. Ingången
gör man från mitten av banan, i nödfall kan man tom hålla
innerspår hela vägen innan. Alltså ingen idé att
ta ut ett klassiskt racingspår här. Utgången blir fel
hur man än gör. Man dimper ner i en svacka på diagonalen
och hinner egentligen inte räta upp bilen och låta den "komma
till ro på fjädrarna" innan det är dags att bromsa. Här
är det lurigt, men ofarligt att göra bort sig. När man sitter
i svackan och går på broms i det korta uppförslutet
tycker man att det ser långt ut till Ejes kurva (skarp högerhårnål).
Men se till att bromsa ändå! Hårt kan man bromsa dessutom.
Över krönet lyfter det lite i karossen och man måste följa
med på bromsen (lätta på trycket alltså...). När
bilen sedan "sätter" sig igen har man ytterst kort tid på sig
att få stopp på grejorna. Ner till vad som känns som "stillastående"
är lagom, annars driver du ut i dammet och gruset i ytterkanten på
hårnålen - om du inte åker av ut i leran/gruset dvs.
Ejes kurva samt utgången
Här är det inte mycket
att orda om. Tvåans växel och gå inte för långt
ut utan se till att ha en tight utgång. Det saknas ca en halvmeter
asfalt i in spricka högerkanten, denna spricka skall man i princip
köra högerhjulen över för att få ett bra spår
med fullt gaspådrag i den svaga vänstern som följer. Här
är det dessutom en liten sättning/svacka som hjälper till
att pressa bilen nedåt. Efter detta har man en liten raksträcka
innan...
Depåkurvan/hårnålen
Bromsa på 70 meter, gå
ner på tvåan och ta ett apex lite senare än mitten och
utnyttja den extra asfalt och kerbs som finns i utgången. Det är
lite dammigt, men det är tillräckligt jämnt för att
inte påverka bilen, vare sig balansen eller ur slitagesynpunkt.
Kombinationen vänster - kort
raka - höger - kort raka - höger som går över i en
"svepare" som i sin tur går ut på huvudrakan
Korta rakan: i med trean och sedan
lätta lite på gasen och se till att verkligen gå in till
kerbsen. Ev. kan man trycka till bromsen kort och sedan gå på
gas genom kurvan. Spelar ingen roll utan välj vad som känns bäst.
Efter utgången gå tillbaka in i mitten av banan och sedan kan
man bromsa hårt och sedan svänga in i högern, eller bromsa
lättare och ta med farten genom högern. Här kan bakänden
på bilen kännas nervös med den senare metoden, det är
bara att acceptera. Jämngas eller lite mer och sedan en lång
inbromsning i sväng (trailbraking) till ganska låg fart när
det är dags att vända upp bilen mot långrakan. Håll
tätt intill kerbsen här, inte mer än 5cm från kanten.
Ojämnheter i asfalten ger några ordentliga skutt här, som
förvärras markant om man inte håller tätt intill kerbsen.
Detta är ett perfekt ställe att smyga upp på innern eftersom
det är möjligt att åka lika fort i innerspår. Dessutom
kan man lägga på gas utan att bilen hoppar till så mycket
vilket gör att utgångshastigheten på rakan blir i stort
sätt oberörd gentemot att ligga i ytterspår. Kör man
två lika motorstarka bilar har man dessutom innern när man kommer
till Trösen. Sveparen är annars inte mycket att säga om.
Utnyttja banbredden, lägg på så mycket gas det går
och släpp ut bilen mot vänsterkanten för att underlätta
för drivhjulen.