| Varje år
ser man fram emot Kristi Himmelfärd. Då är det nämligen
Förarkurs- och Bankalas med SVKG! |
|
| För tredje
året i rad fick jag äran att vara en av Sportvagnsklubben Göteborgs
instruktörer. Ett mycket roligt uppdrag, men också ett stort
ansvar. I år skulle jag även dra ett litet strå till stacken
vid teoriutbildningen, vilket jag inte gjort tidigare år. Främst
skulle jag prata lite om körteknik och andra verklighetsanknutna fakta
som kan vara bra att ha med sig i bagaget när man vill börja
tävla. Det är enormt mycket som kan tas upp under en förarkurs,
men det gäller att plocka fram det viktigaste. |
|
| Kursen började
på tisdagkvällen med en längre teorilektion i Kinnekulle
Rings konferenslokal vid banan. Ett nytt upplägg på kursmaterialet
gjorde kursen mer lättsmält och sammanhängade än tidigare.
Vi hann även med den viktiga promenaden runt banan, samt medåkning
med instruktör innan vi lämnade banan för kebab eller pommes
frites (det enda som fanns att beställa vid vår sena ankomst)
och övernattning i världsmetropolen Götene. Eleverna fick
en rejäl nattläxa - teoriprov som skulle rättas nästa
morgon! |
|
 |
| Kvällstjänstgöring
för både instruktörer och elever... |
|
| Onsdagen började
tidigt med besiktning, provinlämning och gruppindelning. Kursen bestod
av 15 elever som delades in i fyra grupper. I min övningsgrupp blev
det Robin/Porsche 911, Per/Skoda Fabia, Hans/VW New Beetle Cab och Christoffer/Golf
Mk2. Därefter blev det spårvalskörning och de första
försiktiga varven runt tävlingsbanan. Eleverna växlar här
plats på given signal så att alla får åka några
varv närmast bakom sin respektive instruktörsbil. Därmed
kan vi anpassa spårvalen litegrann efter biltypen som ligger närmast
bakom, ett uppskattat grepp. |
|
| Övningen
därpå är det omkörningsövning. Här höjs
tempot gradvis, utan att det riktigt tänks på, förhoppningsvis.
Det brukar ge stora smile och adrenalin. Vi håller givetvis koll
på tempot så att ingen kör över sin förmåga.
Någon snurrning hade vi i vår grupp beroende på lite
mycket iver ut ur en långsam kurva, men sånt händer. Något
som är rolgit att se är hur man kan få en elev att köra
fort och snyggt genom att låta dem hänga på "mjukt" upp
i fart, stället för att låta eleven köra ensam, eller
50+ meter bakom. |
|
| Nästa
moment var frikörning för elverna med coaching från passagerarstolen.
Här kan man snabbt hjälpa eleverna att hitta en bra grundnivå,
hur man vårdar däck och var/hur man kan hitta tid utan att ta
stora risker. Vanliga saker som måste tränas in är att
fästa blicken längre fram och dit man vill att bilen ska gå,
bromsa ordentligt, lätta på bromsen (litegrann eller mycket
beroende på kurva) innan instyrning, låta bilen sätta
sig och anpassa ingångshastighet så att apex kan nås,
utnyttja banbredden och att inte "tvinga bilen" någonstans i onödan. |
|
 |
| Far och
son Brander. Robin till vänster körde en 911 och gjorde stora
framsteg med lite coaching. Med användande av "Slow in - fast out"
kom greppet i framdäcken tillbaka och varvtiderna sjönk. |
|
 |
| Per i Skoda
Fabia körde nog flest varv av alla. Den lilla Skodan bara rullade
på utan att slita märkbart på vare sig däck eller
bromsar. Lätt bil med ett hjul i varje hörn är inget dumt
recept på Kinnekulle. |
|
| Dagen avslutades
med provstarter i regn. Regnet var välkommet för det behöver
alla träna på ibland, och det sliter mindre på bilarna
i startögonblicket. På slutet blev det dessutom ett trevarvs
examensrace som egentligen enbart är en övning i att hantera
sin bil med många andra fordon på banan. Med dagen till ände
utan skador och med idel stora leenden var vi instruktörer mycket
nöjda med elvernas insatser. |
|
| Årets
kursdeltagare hade en härlig vagnpark med sig och det är kul
att budskapet om "föraren först, bilen sen" har gått hem.
En driftsäker vanlig bil ger utrymme för att lära sig köra
fullt ut medan en alltför vass bil är svår att utnyttja
fullt ut = sämre inlärning. Nästa kurs går om ett
år, även då på Kristi Himmelfärdsdagen, och
är du intresserad av att gå en racingkurs ta licens så
ska du inte tveka en sekund. |
|
| Under dag
två på Kinnekulle fick jag ut och träna lite själv
också (en hel del blev det!), med fars och brors bilar. Försökte
ge vad jag kunde av feedback till min far som nyligen gått och kompletterat
vagnparken med en racebesiktigad Mazda Miata. Miatan var på Kinnekulle
väldigt överstyrd samt hade problem med traction, trots den inbyggda
diffbromsen. Lite justeringar på dämpare och k-hämmare
gav dock en klart körbar bil, om än ej helt perfekt. Snabbaste
tid ungefär 1.06. |
 |
| Miatan
är en klart kul liten pryl, men jag saknar ca 50 hk för att få
den där riktiga överensstämmelsen mellan väghållning
och effekt. Samtidigt är ändå Miatan otroligt körglad
och hänger utan problem med kolfiberutrustade GT3:or på baksidan...
;] |
|
| Lite senare
fick jag möjligheten att köra brorsans bil. Mindre motor, mindre
bromsar, mindre hjul, men jag skulle iaf få ett jättebra inställt
chassi, right? (brollan har ju varit yrkesverksam inom chassiprovning i
några år...). I grunden kändes bilarna faktiskt väldigt
väldigt lika, men den röda hade lite mindre av corner entry oversteer
och mindre tractionproblem. En anledning kan ha varit att de större
däcken på den svarta ökade greppet och därmed viktförskjutningen.
Balansmässigt kändes bilarna annars mycket lika. Störst
skillnad upplevde jag i bromsarna, som var bättre på den svarta. |
 |
| Högerfoten
hårt mot torpedväggen under bron, greppet är bättre
än motoreffekten, men jag påpekar igen att Miatan är en
mycket kompetent banbil. Dessutom mycket driftsäker och trevlig i
vardagen. |
|
| Nästa
punkt på Bankalas-programmet var kval inför den legendariska
tävlingen 60-Minutes. Själva kvalet räknas som klubbtävling
och körs över fyra varv. Jag var snabbaste Miata med 1,06, men
det var inte lätt mot racepreppade Alfor som var ett par sekunder
snabbare i Roadsport B. I själva tävlingen körde jag i lag
med Henrik Bergkvist i Marcos 3000, samt brorsan och far i varsin Miata,
rena Kullaviks-maffian. En andraplats tog vi i tävlingen. Jag körde
sista stintet i den svarta Miatan och jagade allt vad det gick efter Glenn
Langseth som körde sjönsjungande Renault Spider. Luckan minskade
sakta sakta och enligt manuell tidtagning satte jag en hög 1.05:a,
men Glenn hade ett försprång på i stort sätt hela
Kvarnböjen, så jag kunde bara hoppas på ett misstag eller
på att Glenn skulle tröttna, tufft läge. Måste dock
säga att Glenn höjde nivån jämfört med de fria
passen och han körde klanderfritt hela vägen i mål. Snygg
jobbat klubbkompis! (och grattis) |
|
| Förarkursen
och Bankalaset på Kinnekulle var fin träning inför kommande
SLC-race, då Mälarverken Racings Porsche ska få jobba
igen. |
| Hörs
snart igen! |
| /Carl |
